![]() |
|||
Rio Kulturkooperativ fick hösten 2008 i uppdrag av Hagfors kommun att utföra en arkeologisk förundersökning av en nyupptäckt fornlämning på Björkil 1:6 i Sunnemo socken, Hagfors kommun, Värmlands län. Hagfors kommun planerar att bygga bostäder vid Näbben i Sunnemo. I närområdet fanns sedan tidigare tre kända boplatser och fyra gravhögar. Värmlands Museum utförde en särskild utredning i november 2007, och hittade då en boplats och två skärvstensförekomster. Vid denna utredning registrerades även två kolbottnar i närheten. Den förundersökning Rio Kulturkooperativ nu utfört omfattade de båda nypåträffade skärvstensförekomsterna. Förundersökningsområdet är beläget på en sandig sluttning strax nordväst om samhället Sunnemo och sluttar ganska kraftigt åt sydväst ner mot Lidsjön. Vid undersökningen togs femton schakt upp med grävmaskin. Delar av materialet sållades. Ett urval av framkomna anläggningar snittades, och prov för vedarts- och C14-analys togs ur anläggningar där lämpligt material påträffades. Under förundersökningen hittades sammanlagt åtta anläggningar. Anläggning 1 utgjordes av en urlakad härd med kol. Anläggning 6 utgjordes av en kolkoncentration, två skärvstenar och ett flintavslag. Det är rimligt att tolka även denna som rest av en härd, anläggningen är dock störd av en rotvälta. Kol från anläggning 1 har daterats till tidigneolitikum, eller drygt 3000 år före vår tideräknings början. Vid undersökningen hittades ytterligare sex anläggningar. Dessa var alla relativt oregelbundna och kolfyllda. Det är troligt att de utgör rester efter rotbränder. Vedartsanalysen visade på kol från tallrötter. Generellt noterades riklig kolförekomst direkt under markförnan, troligen från skogsbrand. Det är också tydligt att de anläggningar som tolkats som rester efter rotbränder uppträder på ett annat djup under markytan än de båda härdarna. Vid förundersökningen registrerades även en kolningsgrop. Boplatsen är bedömd som fast fornlämning, och har erhållit fornlämningsnummer Sunnemo 157. Kolningsgropen är bedömd som övrig kulturhistorisk lämning, och har erhållit fornlämningsnummer Sunnemo 158. Vid boplatsundersökningar är det viktigt att problematisera hur platser tolkas utifrån fyndmängd och anläggningar. Ansamlingar av flintavslag kan representera mycket korta uppehåll. Platser som bebotts under förhållandevis längre tid kan uppvisa en begränsad avslagsmängd, men i gengäld finns på dessa platser ofta ett mer varierat fyndmaterial. Även större variation av anläggningstyper pekar på längre nyttjandeperioder. Generellt uppvisar också boplatser av längre varaktighet en tydligare strukturering av aktiviteterna och tar därmed också större ytor i anspråk. En boplats kan förutom de fynd och anläggningar som givit bestående lämningar innefatta även andra aktiviteter och ytor som idag är – tillsynes – tomma. För att få en bra förståelse för de rumsliga strukturerna krävs att större ytor banas av och undersöks, eftersom vi annars riskerar att missa viktiga delar av platsens funktion och struktur. För att fånga upp mindre beständiga spår av mänskliga aktiviteter, kan markkemiska analyser vara en väg att gå. Rio Kulturkooperativ bedömmer att ett minsta avstånd av 50 meter mellan fornlämningens begränsning och föreslagen exploatering skall hållas. Om detta inte är förenligt med planläggningen bör fornlämningen slutundersökas innan vidare exploatering sker. Även kolbottnarna som registrerades under utredningen bör bli föremål för undersökning i det fall de påverkas av exploateringen.
Rio Kulturkooperativ/Arkeologi |
Kulturhistoriska rapporter 43
|