Vindkraft på Skottfjället
Arkeologisk utredning inom Munkedals och Lysekils kommun

Rio Kulturkooperativ har på uppdrag av Sweco Energuide AB utfört en kulturhistorisk dokumentation och en arkeologisk utredning inom ett område som Lysekil Energi Vind AB vill bygga en vindpark om 13 vindkraftverk i. Området ligger på Skottfjället i Munkedals kommun och Lysekils kommun.

Skottfjället är ett höglänt bergsområde med höjder på upp till 160 meter över havet. Berget är genomkorsat av mindre raviner och dalstråk. Med tanke på det kustnära läget är området ovanligt högt beläget och glest befolkat. De bevarade kulturlämningarna består framförallt av två lämningstyper från vitt skilda tidsperioder; boplatser från äldsta stenålder respektive lämningar efter torparnas aktiviteter under främst 1800-tal och tidigt 1900-tal. Den västra delen av utredningsområdet gränsar till ett område utpekat som riksintresse för kulturmiljövård; KO24 Bärfendal, och den sydöstra delen av området gränsar till en kulturmiljö utpekad i Lysekils kommuns kulturminnesvårdsprogram; Färlev-Skottefjället.

Inom utredningsområdet finns sedan tidigare sex registrerade stenåldersboplatser, vilka kan dateras till mesolitikum, och är cirka 10 000 år gamla eller äldre. Under 1800-talet bedrevs omfattande nyodlingsverksamhet på Skottfjället - närmare 200 torp och backstugor uppfördes uppe på och i kanten av fjället. Inom utredningsområdet finns cirka 50 lämningar efter torp och backstugor. Det äldsta torpet omnämns så tidigt som 1756.

Efter att första fasen av fältarbetet genomförts har 120 lämningar blivit registrerade. Dessa utgörs av 23 gränsmärken, sex stenbrott, 37 husgrunder, sex boplatser, två röjningsrösen, två områden med fossil åker, 40 delvis inmätta hägnadssystem, två by-/gårdstomter, en fyndplats och en övrig lämning. Av dessa har 17 blivit bedömda som fast fornlämning, fem som bevakningsobjekt och resterande som övrig kulturhistorisk lämning.

De kulturhistoriska lämningarna på Skottfjället bör inte ses som enskilda objekt utan skall betraktas som delar i ett större sammanhang. Torpen har för det mesta legat enskilt och bestått av bostadshus, lada med fähus, och en jordkällare. Runtomkring huslämningarna finns omfattande system av hägnader; stengärdsgårdar som markerar ägogränser och rågångar, de kan spärra av klevor eller fungera som inhägnader för djur eller så har de varit ett sätt att få bort sten från den odlade jorden. Gränserna mellan torpen har markerats med små rösen eller gränsmärken. På Skottfjället är de många gånger av enkel karaktär. Ett fåtal stenar har lagts samman för att visa på en fastighetsgräns. De små stenbrotten som har registrerats har varit av småskalig karaktär och har antagligen använts till att ge sten till husbehov. Kulturmiljön på Skottfjället domineras av lämningar som har kopplingar till det äldre jordbrukssamhället. Det som idag är kuperad skogsmark har en gång har bestått av små torp och gårdar i ett landskap som var mer öppet och i huvudsak präglat av jordbruk.

Intrången i kulturmiljöerna på Skottfjället blir omfattande och det kan komma att bli aktuellt med åtgärder från exploatörens sida som kompensation för exploateringen. Exempel på sådana kompensationsåtgärder kan t ex vara att göra en informationskarta över Skottfjället där torpen beskrivs eller att de berörda forn- och kulturlämningarna undersöks ytterligare.

Under våren spelar tjädertupparna för att locka till sig honor. En del tuppar kan bli mycket aggresiva. Vid en av verksplaceringarna stötte vi på en tjädertupp av den mer aggressiva sorten.	De flesta torplämningarna bestod av bostadshus, lada och jordkällare. Detta är jordkällaren efter torpet Dammeliden. Jordkällaren var byggd i en terassering och bestod av stora, massivsa stenar. Det vanligaste till takmaterialet till jordkällare var förr i tiden trä, men vid Dammeliden hade jordkällaren ett tak av sten.
Hägnaderna ingår som en del i de kulturmiljöer som är knutna till torpbebyggelsen på Skottfjället. På Skottfjället rör det sig om stengärdesgårdar. Dessa har fungerat som markörer av gränser mellan fastigheter och rågångar, de har spärrat klevor och inhägnat djur eller byggts upp för att få undan sten ur odlingsmark.	För att markera fastighetsgränser bygger man gränsmärken. Under utredningen registrerades 19 gränsmärken varav flera som fast fornlämning. Många gränsmärken består ibland som här, bara av ett fåtal stenar. Ofta är de lagda som riktmärken för att kunna orientera sig mot större märken.

Rio Kulturkooperativ/Arkeologi
Ekelidsvägen 5
457 40 FJÄLLBACKA
0708/65 67 39
rio@riokultur.se

Sidan uppdaterad 11 Juni, 2009

Kulturhistoriska rapporter 46
Vindkraft på Skottfjället
Arkeologisk utredning inom Munkedals och Lysekils kommuner
Ladda ner här!