![]() |
|||
Arkeologiska slutundersökningar inför ny sträckning av väg E45 Fältarbetet avslutat och rapportarbetet påbörjat
De arkeologiska undersökningarna har börjat Markkemisk kartering inom Fors 125 och 143 Två boplatser och en smedja Fors 125 utgörs av en boplats som vid förundersökningen uppvisade fynd av flintavslag, bränt ben, bränd lera och keramik, varav en skärva med nagelornamentering och en med tydlig vinkelbandsornamentik. Keramiken visar att människor vistats på platsen under senneolitikum. Dessutom har det på platsen framkommit härdar, kokgropar och flera stolphål. Två c-14-dateringar från ovan nämnda anläggningar gav tiden 760-160 f. Kr. Det innebär att även om fyndmaterialet pekar på senneolitikum, finns också dateringar som ger platsen en större spännvidd i tiden. Läs mer om undersökningen av Fors 125 i grävdagboken. Fors 143, även det en boplats, har från förundersökningen uppvisat ett mer tidsmässigt homogent material och anläggningar. Anläggningarna som hittills framkommit består främst av gropar, en del stolphål och härdar. I fyndmaterialet märks keramik och slagg. Här finns även en gravindikation i form av fynd av brända ben och harts. Fornlämningen är c-14-daterad till 170 f. Kr-130 e. Kr, det vill säga förromersk/romersk järnålder. Läs mer om undersökningen av Fors 143 i grävdagboken. Då få boplatser har undersökt i Götaälvdalens närområde var en viktig uppgift vid de fortsatta undersökningarna att se lokalerna ur både ett lokalt och regionalt perspektiv. Vi ville därför belysa de båda boplatserna ekonomiskt och funktionellt för att bättre förstå bruket av landskapsrummet. Vi hoppades också kunna öka förståelsen för landskapsrummets återkommande nyttjande över tiden. För att utröna detta försökte vi utreda lokalernas ”Inre rum” – boplatsernas organisation ur ett funktionellt och kronologiskt perspektiv. Vad gäller Fors 143 som enligt förundersökningen är en del av ett välhävdat boplatsrum möjliggör detta en tolkning av lokalen som en del av inmarken under metalltid. Med det inre rummet som plattform ville vi utreda lokalens ”yttre rum” genom att se platsen ur ett utmark – inmark perspektiv. Fors 28:1 och 2 var tidigare registrerad som en osäker stensättning och ett odlingsröse. Förundersökningen visade något helt annat: en smedjelämning och en syllstensrad med en ansamling grova tegelstenar. c-14-proverna har i ett vidare spann daterat fornlämningen till mellan 1660-1940 e. Kr. Smedjans läge sammanfaller inte med den senast kända smedjan, som ligger närmare bebyggelsen vid Torpa, varför en del av undersökningen fokuserade på smedjans förhållande till omvärlden och Göta älvs dalgång. Vilka har nyttjat den? Är det en mindre gårdssmedja till Torpa Säteri eller en bysmedja till Flundervalla by? Läs mer om undersökningen av Fors 28 i grävdagboken. Rio Kulturkooperativ/Arkeologi |
|