• 
• 
  • Katalog skönlitterära böcker
  • Aktuella arrangemang
  • Ladda ner Ingegerd Johanssons "Hilma" som ljudbok
  • Läs mer om "Hilma" som ljudbok
  • Andra inläsningar av Ingegerd Johansson
  • Läs mer om boken "Sista resan" av Ingegerd Johansson, Mats Källblad och Jan Leek
  • Recensioner av Ingegerd Johanssons böcker "Hilma", "Ringar på vattnet" och "Klarvär"
  • Läs mer om Ingegerd Johansson
• 
  • Katalog fackböcker
  • Nedladdning rapporter 2012
  • Nedladdning rapporter 2011
  • Nedladdning rapporter 2010
  • Nedladdning rapporter 2009
  • Nedladdning rapporter 2008
  • Nedladdning rapporter 2007
  • Nedladdning rapporter 2004-2006
• 

Recensioner av Ingegerd Johanssons böcker ”Hilma”, ”Ringar på vattnet” och ”Klarvär”

Hilma

Sjömanshustru skapad vid ”högvann”
Man kan undra varför det bohuslänska landskapet förekommer så sällan i den svenska litteraturen. Det är egentligen först Gunnar D Hansson som satt Bohuslän på den svenska litterära kartan genom sina böcker om makrillen, lunnefågeln och idegranarna. Kanske beror det på att den muntliga berättartraditionen är så stark i Bohuslän? Steget från den muntliga skrönan till romanen är ofta längre än man trott. Stoff för de mest spännande böcker finns utan tvekan ute bland de kala, nedslipade skären närmast horisonten.

Nu har Bohuslän begåvats med en ny kvinnlig författare, Ingegerd Johansson. Hon tar sig an den väntande sjömanshustruns perspektiv i den nyligen publicerade lilla romanen Hilma (Förlaget Skrivaren). Hilma gifter sig med skutskepparsonen Oskar som antingen är nere vid båten i hamnen eller ute på någon fraktresa. På bohuslänska kvinnors vis får hon ta hand om hela hushållet själv, kämpa med en from svärmor om varenda centimeter självbestämmande och flytta ner i källaren när sommargästerna kommer. Andra världskriget kastar långa skuggor över de renspolade stränderna och i den närmaste familjekretsen slår den privata tragedien ned som en minsprängning vid Hållö.

”En klen krake, sa svärmor. I tanken gav Hilma henne rätt. – Så är han ju också född vid lågvann, fortsatte svärmor.”
Hilma är i alla händelser en roman skriven vid ”högvann”.

Björn Sandmark
(Göteborgsposten 1999-07-20, Recension, Kultur, sid 25)

Hilma
Vid tiden för andra världskriget lever den unga Hilma tillsammans med sin man i ett litet bohuslänskt fiskarsamhälle, ett samhälle där alla håller ögonen på varandra och ingen tillåts bryta de vedertagna normerna. Hilma känner sig bevakad av sin stränga och bigotta svärmor, men hon kämpar för att leva upp till de krav som ställs på henne. Den som istället försöker bryta det sociala mönstret är svägerskan, Gunhild, men det är ett utbrytningsförsök som leder till katastrof… Författaren, Ingegerd Johansson, är själv uppvuxen i Bohuslän och detta är hennes debutroman. Hon beskriver väl vardagslivet och människorna i den karga bohuslänska miljön. Möjligen känns skildringen ibland lite ofullgången. Dramatiska händelser inträffar utan att någon föregående spänning byggts upp och läsare tror sig ha missat några sidor. Men som helhet är boken ändå en förtjänstfull skildring av en ganska nära förfluten tid i Sverige.

Inger Wassenius, BTJ

Ringar på vattnet

Bohuslänskt vardagsliv
Bok: Ingegerd Johansson har en aktningsvärd detaljkännedom om bohuslänskt vardagsliv på 1940-talet.

Ingegerd Johansson håller på att bygga upp ett litet bohuslänskt mikroversum. Den förra boken om den unga Hilma, följs nu upp med Ringar på vattnet. Hilmas liv i skuggan av Andra världskriget ringlar vidare i en ständig kamp mot Naturen, i form av menstruationer, havandeskap, slaganfall och psykiska besvär och i kamp mot Kulturen, som tar sig uttryck i lokala sedvänjor, prästbud och sociala spelregler, vilka i och för sig mjuknar i takt med moderniseringen även av människornas sinnen.

Johansson har här en alldeles egen röst i allt detta. Tids- och rumstroheten, med en aktningsvärd detaljkännedom om fyrtiotalets vardagsliv, skapar små glasklara interiörer av en värld som långsamt håller på att helt glida ifrån oss. Vad som är ännu mera anmärkningsvärt är den djupa förtrogenheten med det man skulle kunna kalla det bohuslänska kynnet, då inte bara vad avser hur folk är mot varandra, utan en mental inställning som ontologiskt dränks i ljus, horisonter, bergsknallar och kulingvarning. Möjligen skulle man kunna invända att vissa av bilderna blir en aning för uttänkta och omständliga.
Berättarrösten måste utveckla ett språk som lyfter sig ovanför hennes huvudpersoners grovhuggna vardagsklyschor. När det har skett kommer Ingegerd Johansson att ta en plats bland de större bohuslänska berättarna.

Björn Sandmark
(Göteborgsposten 2003-03-20, recension, kultur)

Ringar på vattnet
För några år sedan utkom Ingegerd Johanssons debutroman Hilma (1999), en berättelse om en ung kvinnas liv i Bohuslän vid tiden för andra världskriget. Ringar på vattnet är en fortsättning på denna roman. Det har gått ett år sedan svägerskan Gunhilds död och Hilma får besök av hennes rumskamrat på folkhögskolan. Emma har tagit med sig Gunhilds dagbok och nu får både Hilma och läsaren veta lite mer om bakgrunden till Gunhilds död. Ingegerd Johansson känner väl till livet i Bohuslän och hon fångar på ett utmärkt sätt stämningar och miljö i det lilla fiskarsamhället. Det är en opretentiös berättelse om hur livet i skuggan av ett förödande krig kunde gestalta sig för vanliga enkla människor, och för läsaren är det roligt att på nytt möta personerna i den förra boken.

Inger Wassenius, BTJ

Klarvär

Som gammal sjö efter storm
Ingegerd Johansson skriver berättelser från ett outforskat Bohuslän.

Kriget var slut, men det fanns kvar som gammal sjö efter storm, skriver Ingegerd Johansson i sin nya roman från andra världskrigets Bohuslän, "Klarvär" (Klart väder). I romanen får man återknyta bekantskapen med Hilma, Oskar och de andra i det fiktiva bohuslänska samhälle som möjligen påminner om Grebbestad, med sin blandning av fraktfart, fiske och pensionat. De tidigare böckerna heter "Hilma" och "Ringar på vattnet."

Bilden av den gamla sjön efter stormen känns ny, till skillnad från efterdyningarna som dyker upp några rader senare. Denna blandning av språklig fräschör och klichéfyllt språk är egentligen typisk för Johanssons sätt att berätta. I sina bästa stunder skriver hon god litteratur från ett litterärt ganska outforskat Bohuslän – i nästa stund tippar berättelsen över i trivial bygderoman. Samtidigt lyckas hon ändå fånga mycket av det som möjligen karaktäriserade ett bohuslänskt kynne på fyrtiotalet – inbundna, arbetsamma och ordkarga män och starka, handlingskraftiga, rättrådiga kvinnor.

Björn Sandmark
(Göteborgsposten 2005-01-23, recension, kultur)

Recension Bibliotekstjänst
Klarvär är den tredje delen i Ingegerd Johanssons berättelse om Hilma, som lever i ett litet kustsamhälle i Bohuslän. Boken tar vid där den förra slutade och inga förklaringar ges till vem som är vem eller i vilket förhållande människor står till varandra, så det är nödvändigt att ha läst de föregående böckerna för att förstå handlingen. Romanen utspelar sig i slutet av andra världskriget och det är ont om förnödenheter, men invånarna i byn är påhittiga och finner lösningar på det mesta. Man hoppas att kriget snart skall vara över och stämningen är trots allt optimistisk. Det mesta som skildras är inga märkvärdigheter, men här förekommer både bröllop och begravning. Som i de tidigare delarna lyckas författaren väl med beskrivning av miljön och alla vardagsbestyr. Boken slutar med ett frågetecken, så möjligtvis blir det en fortsättning även på denna del.

Inger Wassenius BTJ hösten 2004