| |
Recensioner av Ingegerd Johanssons böcker
Hilma,
Ringar på vattnet
och Klarvär

Hilma
Sjömanshustru skapad vid högvann
Man kan undra varför det bohuslänska
landskapet förekommer så sällan i den svenska litteraturen.
Det är egentligen först Gunnar D Hansson som satt Bohuslän
på den svenska litterära kartan genom sina böcker om makrillen,
lunnefågeln och idegranarna. Kanske beror det på att den muntliga
berättartraditionen är så stark i Bohuslän? Steget
från den muntliga skrönan till romanen är ofta längre
än man trott. Stoff för de mest spännande böcker finns
utan tvekan ute bland de kala, nedslipade skären närmast horisonten.
Nu har Bohuslän begåvats med en ny kvinnlig författare,
Ingegerd Johansson. Hon tar sig an den väntande sjömanshustruns
perspektiv i den nyligen publicerade lilla romanen Hilma (Förlaget
Skrivaren). Hilma gifter sig med skutskepparsonen Oskar som antingen är
nere vid båten i hamnen eller ute på någon fraktresa.
På bohuslänska kvinnors vis får hon ta hand om hela hushållet
själv, kämpa med en from svärmor om varenda centimeter
självbestämmande och flytta ner i källaren när sommargästerna
kommer. Andra världskriget kastar långa skuggor över de
renspolade stränderna och i den närmaste familjekretsen slår
den privata tragedien ned som en minsprängning vid Hållö.
En klen krake, sa svärmor. I tanken gav Hilma henne rätt.
Så är han ju också född vid lågvann,
fortsatte svärmor.
Hilma är i alla händelser en roman skriven vid högvann.
Björn Sandmark
(Göteborgsposten 1999-07-20, Recension, Kultur,
sid 25)
Hilma
Vid tiden för andra världskriget lever den unga Hilma tillsammans
med sin man i ett litet bohuslänskt fiskarsamhälle, ett samhälle
där alla håller ögonen på varandra och ingen tillåts
bryta de vedertagna normerna. Hilma känner sig bevakad av sin stränga
och bigotta svärmor, men hon kämpar för att leva upp till
de krav som ställs på henne. Den som istället försöker
bryta det sociala mönstret är svägerskan, Gunhild, men
det är ett utbrytningsförsök som leder till katastrof
Författaren, Ingegerd Johansson, är själv uppvuxen i Bohuslän
och detta är hennes debutroman. Hon beskriver väl vardagslivet
och människorna i den karga bohuslänska miljön. Möjligen
känns skildringen ibland lite ofullgången. Dramatiska händelser
inträffar utan att någon föregående spänning
byggts upp och läsare tror sig ha missat några sidor. Men som
helhet är boken ändå en förtjänstfull skildring
av en ganska nära förfluten tid i Sverige.
Inger Wassenius, BTJ

Ringar på vattnet
Bohuslänskt vardagsliv
Bok: Ingegerd Johansson har en aktningsvärd detaljkännedom om
bohuslänskt vardagsliv på 1940-talet.
Ingegerd Johansson håller på att bygga upp ett litet bohuslänskt
mikroversum. Den förra boken om den unga Hilma, följs nu upp
med Ringar på vattnet. Hilmas liv i skuggan av Andra världskriget
ringlar vidare i en ständig kamp mot Naturen, i form av menstruationer,
havandeskap, slaganfall och psykiska besvär och i kamp mot Kulturen,
som tar sig uttryck i lokala sedvänjor, prästbud och sociala
spelregler, vilka i och för sig mjuknar i takt med moderniseringen
även av människornas sinnen.
Johansson har här en alldeles egen röst i allt detta. Tids-
och rumstroheten, med en aktningsvärd detaljkännedom om fyrtiotalets
vardagsliv, skapar små glasklara interiörer av en värld
som långsamt håller på att helt glida ifrån oss.
Vad som är ännu mera anmärkningsvärt är den djupa
förtrogenheten med det man skulle kunna kalla det bohuslänska
kynnet, då inte bara vad avser hur folk är mot varandra, utan
en mental inställning som ontologiskt dränks i ljus, horisonter,
bergsknallar och kulingvarning. Möjligen skulle man kunna invända
att vissa av bilderna blir en aning för uttänkta och omständliga.
Berättarrösten måste utveckla ett språk som lyfter
sig ovanför hennes huvudpersoners grovhuggna vardagsklyschor. När
det har skett kommer Ingegerd Johansson att ta en plats bland de större
bohuslänska berättarna.
Björn Sandmark
(Göteborgsposten 2003-03-20, recension, kultur)
Ringar på vattnet
För några år sedan utkom Ingegerd Johanssons debutroman
Hilma (1999), en berättelse om en ung kvinnas liv i Bohuslän
vid tiden för andra världskriget. Ringar på vattnet är
en fortsättning på denna roman. Det har gått ett år
sedan svägerskan Gunhilds död och Hilma får besök
av hennes rumskamrat på folkhögskolan. Emma har tagit med sig
Gunhilds dagbok och nu får både Hilma och läsaren veta
lite mer om bakgrunden till Gunhilds död. Ingegerd Johansson känner
väl till livet i Bohuslän och hon fångar på ett
utmärkt sätt stämningar och miljö i det lilla fiskarsamhället.
Det är en opretentiös berättelse om hur livet i skuggan
av ett förödande krig kunde gestalta sig för vanliga enkla
människor, och för läsaren är det roligt att på
nytt möta personerna i den förra boken.
Inger Wassenius, BTJ

Klarvär
Som gammal sjö efter storm
Ingegerd Johansson skriver berättelser från ett outforskat
Bohuslän.
Kriget var slut, men det fanns kvar som gammal sjö efter storm, skriver
Ingegerd Johansson i sin nya roman från andra världskrigets
Bohuslän, "Klarvär" (Klart väder). I romanen
får man återknyta bekantskapen med Hilma, Oskar och de andra
i det fiktiva bohuslänska samhälle som möjligen påminner
om Grebbestad, med sin blandning av fraktfart, fiske och pensionat. De
tidigare böckerna heter "Hilma" och "Ringar på
vattnet."
Bilden av den gamla sjön efter stormen känns ny, till skillnad
från efterdyningarna som dyker upp några rader senare. Denna
blandning av språklig fräschör och klichéfyllt
språk är egentligen typisk för Johanssons sätt att
berätta. I sina bästa stunder skriver hon god litteratur från
ett litterärt ganska outforskat Bohuslän – i nästa
stund tippar berättelsen över i trivial bygderoman. Samtidigt
lyckas hon ändå fånga mycket av det som möjligen
karaktäriserade ett bohuslänskt kynne på fyrtiotalet –
inbundna, arbetsamma och ordkarga män och starka, handlingskraftiga,
rättrådiga kvinnor.
Björn Sandmark
(Göteborgsposten 2005-01-23, recension, kultur)
Recension Bibliotekstjänst
Klarvär är den tredje delen i Ingegerd Johanssons berättelse
om Hilma, som lever i ett litet kustsamhälle i Bohuslän. Boken
tar vid där den förra slutade och inga förklaringar ges
till vem som är vem eller i vilket förhållande människor
står till varandra, så det är nödvändigt att
ha läst de föregående böckerna för att förstå
handlingen. Romanen utspelar sig i slutet av andra världskriget och
det är ont om förnödenheter, men invånarna i byn
är påhittiga och finner lösningar på det mesta.
Man hoppas att kriget snart skall vara över och stämningen är
trots allt optimistisk. Det mesta som skildras är inga märkvärdigheter,
men här förekommer både bröllop och begravning. Som
i de tidigare delarna lyckas författaren väl med beskrivning
av miljön och alla vardagsbestyr. Boken slutar med ett frågetecken,
så möjligtvis blir det en fortsättning även på
denna del.
Inger Wassenius BTJ hösten 2004
|
|
Rio Kulturkooperativ/Förlag
Ekelidsvägen 5
457 40 FJÄLLBACKA
0708/65 67 39
rio@riokultur.se
Sidan uppdaterad
21 Juli, 2008
|
|